Archives par mot-clé : Après le massacre

LA LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS Եղիշե Չարենց – ԴԱՆԹԵԱԿԱՆ ԱՌԱՍՊԵԼ – III

LA LEGENDE DANTESQUE
YEGICHE TCHARENTS

LA LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS Եղիշե Չարենց - ԴԱՆԹԵԱԿԱՆ ԱՌԱՍՊԵԼ - III
La Création ou le Chaos – 1841 – Ivan Aïvazovski Иван Айвазовский Հովհաննես Այվազովսկի

******

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

TRADUCTION JACKY LAVAUZELLE

CULTURE ARMENIENNE : LITTERATURE – POESIE – ART – Հայկական մշակույթ

**

Yéghiché Tcharents
Եղիշե Չարենց
13 մարտի, 1897 Կարս – 1937 թ. Նոյեմբերի 29 Երեւան
13 mars 1897 Kars – 29 novembre 1937  Erevan

LA LEGENDE DANTESQUE
ԴԱՆԹԵԱԿԱՆ ԱՌԱՍՊԵԼ
III

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

____________________________________________________________




Traduction – Texte Bilingue


LITTERATURE ARMENIENNE
POESIE ARMENIENNE

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS
Après le massacre, Ջարդից հետո,, Վարդգես Սուրենյանց, Vardges Surenyants

LA LEGENDE DANTESQUE III

 

Եվ նորից՝ կանուխ, առավոտ ծեգին,
Yev norits’՝ kanukh, arravot tsegin,
Et à nouveau, tôt le matin,
Մենք ճամփա ընկանք անխոնջ ու համառ
Menk’ champ’a ynkank’ ankhonj u hamarr
Nous partîmes reposés et décidés
Այս անգամ արդեն լեռնոտ էր ուղին,
Ays angam arden lerrnot er ughin,
Désormais, les crêtes vallonées se présentaient,
Բայց տրտունջ չկար մեր հոգու համար։
Bayts’ trtunj ch’kar mer hogu hamar.
Nos âmes n’étaient plus endeuillées.
Նախատում էինք տրտնջացողին,
Nakhatum eink’ trtnjats’voghin,
Nous grondions celui qui osait se plaindre,
Դեպի նա դառնում անողոք ու չար։
Depi na darrnum anoghok’ u ch’ar.
Nous étions pour celui-ci impitoyables et sévères.

*

Ես չեմ մոռանա մեր վերելքը թեք
Yes ch’em morrana mer verelk’y t’ek’
Je n’oublierai jamais nos escalades
Թափարիզ լեռան ծերպերով անտես։
T’ap’ariz lerran tserperov antes.
Surplombant les vastes cîmes.
Այնքան գեղեցիկ չի՛ եղել երբեք
Aynk’an geghets’ik ch’i՛ yeghel yerbek’
Elle n’a jamais été aussi belle
Տոկացող կամքի մաքառումը վես։
Tokats’vogh kamk’i mak’arrumy ves.
La puissance de l’indéfectible volonté.
Թվում էր, թե հին ասպետներ ենք մենք
T’vum er, t’e hin aspetner yenk’ menk’
Nous étions comme d’antiques chevaliers
Եվ վեր է մղում սուրբ ցնորքը մեզ։—
Yev ver e mghum surb ts’nork’y mez.—
Poussés par une incroyable lueur sacrée.

*

Սառած ծերպերով գնում էինք մենք՝
Sarrats tserperov gnum eink’ menk’՝
Nous supportions les tortures du froid,
Ե՛վ զենք, և՛ զրահ ուսերիս առած։
Ye՛v zenk’, yev՛ zrah useris arrats.
Et le poids des fardeaux sur nos épaules.
Իսկ ձյունոտ ուղին խաբող էր ու նենգ՝
Isk dzyunot ughin khabogh er u neng՝
Nous devions éviter les pièges des chemins enneigés,
Սայթաքում էինք, բայց անցնում առաջ։
Sayt’ak’um eink’, bayts’ ants’num arraj.
Nous glissions, mais toujours nous allions de l’avant.
Վագրերի նման ճկուն էինք մենք՝
Vagreri nman chkun eink’ menk’՝
Nous étions agiles tels des tigres,
Հայացքներս լուրթ գագաթին հառած։
Hayats’k’ners lurt’ gagat’in harrats.
Regardant sans faillir le sommet à atteindre.

*

Վերելքը ծանր էր և ուղին-ավեր։
Verelk’y tsanr er yev ughin-aver.
La marche était lourde et la route en ruine.
Եվ այնտեղ չկար ո՛չ մարդ, ո՛չ թռչուն։
Yev ayntegh ch’kar vo՛ch’ mard, vo՛ch’ t’rrch’un.
Et il n’y avait ni homme ni oiseau.
Եվ շարա՜ն-շարա՜ն բարձրանում էր վեր
Yev shara՜n-shara՜n bardzranum er ver
Et seulement gravissait tout en haut
Մեր բեռնավորված ընկերների չուն։
Mer berrnavorvats ynkerneri ch’un.
La longue chaîne de nos amis chargés.
Իսկ ձյունն անընդհատ լարում էր դավեր՝
Isk dzyunn anyndhat larum er daver՝
Et la neige se jouait de nous, nous blessant constamment,
Ոտքերիս կպած մեզ վա՛ր էր կանչում։
Votk’eris kpats mez va՛r er kanch’um.
Elle collait à nos pieds, nous appelant à elle.

*

Կեսօր էր արդեն, երբ հսկա լեռան
Kesor er arden, yerb hska lerran
C’était dans l’après-midi quand, de la gigantesque montagne
Ձյունապատ ու ցուրտ գագաթը հասանք։
Dzyunapat u ts’urt gagat’y hasank’.
Nous atteignîmes les sommets enneigés et froids.
Կանգնեցինք ճերմակ գագաթի վրա,
Kangnets’ink’ chermak gagat’i vra,
Nous nous arrêtâmes sur le pic enneigé,
 Ուր ո՛չ արարած, ո՛չ բույս կար, ո՛չ կյանք։
Ur vo՛ch’ ararats, vo՛ch’ buys kar, vo՛ch’ kyank’.
Où ne vivait ni créature, ni plante.
Եվ կրծքերը մեր ահից թունդ առան՝
Yev krtsk’ery mer ahits’ t’und arran՝
Et avec nos poitrines endurcies par nos peurs endurées,
Անհո՜ւն զգացինք, որ ապրում ենք, կա՜նք։
Anho՜wn zgats’ink’, vor aprum yenk’, ka՜nk’.
Nous ressentions si intensément cette joie de vivre.

*

Հպարտ հայացքով նայում էի ես
Hpart hayats’k’ov nayum ei yes
Je regardais l’ensemble avec un regard fier
Եվ խմում էի անսահման հեռուն։
Yev khmum ei ansahman herrun.
Et je dévorais infiniment le lointain.
Բարձրության վրա անհո՜ւն է այնպես
Bardzrut’yan vra anho՜wn e aynpes
Combien sur de semblables hauteurs
Մարդկային հոգին աշխարհը սիրում։
Mardkayin hogin ashkharhy sirum.
L’âme humaine aime à contempler les grandeurs de ce monde.
Անբառ հրճվանքով զգում էի ես,
Anbarr hrchvank’ov zgum ei yes,
Combien cette délicieuse expérience,
Որ կյանքն է իմ մեջ ցնծում ու եռում։
Vor kyank’n e im mej ts’ntsum u yerrum.
Me rendait heureux et fougueux !

*

Եվ՝ խորասուզված կույս հեռուների
Yev՝ khorasuzvats kuys herruneri
Et, noyé dans cette virginale immensité
Անսահման ու խոր անգունության մեջ —
Ansahman u khor angunut’yan mej —
Infinie et profonde –
Ես հոգուս խորքում խոստանում էի
Yes hogus khork’um khostanum ei
Je me suis promis au plus profond de mon âme
Լինել վեհասիրտ, ու հպարտ, ու մեծ —
Linel vehasirt, u hpart, u mets —
D’être désormais fier et incorruptible-
Երբ հեռվից հանկարծ մի զինվոր ընկեր —
Yerb herrvits’ hankarts mi zinvor ynker —
Quand soudain un ami soldat au loin –
Դողդոջուն ձայնով ինձ իր մոտ կանչեց։
Doghdojun dzaynov indz ir mot kanch’ets’.
M’appelait d’une voix hésitante :

*

Մոտեցա… և քար կտրած մնացի։—
Motets’a… yev k’ar ktrats mnats’i.—
Je m’approchai alors… et je restai stupéfait
Սառույցի վրա ընկած էր մի կին,
Sarruyts’i vra ynkats er mi kin,
Une femme était allongée sur la glace,
Որ առանց խոսքի ու առանց լացի
Vor arrants’ khosk’i u arrants’ lats’i
Qui, sans mots et sans pleurs,
Մեռնում էր՝ անմիտ մի ժպիտ դեմքին։
Merrnum er՝ anmit mi zhpit demk’in.
Mourrait, un sourire idiot sur le visage.
Դողդոջ մատներով փշրանքը հացի
Doghdoj matnerov p’shrank’y hats’i
Ses doigts menottaient un malheureux bout de pain
Սեղմել էր ամուր, որպես գանձ անգին։
Seghmel er amur, vorpes gandz angin.
Qu’elle pressait fermement comme un trésor inestimable.

*

Աչքերը թարթեց նա վերջին անգամ,
Ach’k’ery t’art’ets’ na verjin angam,
Ses yeux se sont ouverts une dernière fois,
Եվ գոհ ժպտալով՝ ժպտադեմ հանգավ։
Yev goh zhptalov՝ zhptadem hangav.
Avec un indescriptible sourire.
Սարսափելի էր այս ամենն այնքան,
Sarsap’eli er ays amenn aynk’an,
Tout cela était horrible, insupportable,
Որ մեր շրթերից ո՛չ մի բառ չընկավ։
Vor mer shrt’erits’ vo՛ch’ mi barr ch’ynkav.
Que nous restâmes là sans rien dire.
Բայց ճչում էր մեր սրտերում կարկամ
Bayts’ chch’um er mer srterum karkam
Mais a crié dans nos cœurs
Մի անհուն կսկիծ, ամեհի մի ցավ։
Mi anhun kskits, amehi mi ts’av.
Une terrible douleur dévastatrice.

*

Մենք լուռ փորեցինք սառցի կուրծքը ծեր
Menk’ lurr p’vorets’ink’ sarrts’i kurtsk’y tser
Nous avons creusé la poitrine rocheuse
Եվ անալելու թաղեցինք նրան։
Yev analelu t’aghets’ink’ nran.
Pour l’enterrer délicatement.
Դողդոջուն, սառած, չոր ձեռքերը մեր
Doghdojun, sarrats, ch’vor dzerrk’ery mer
Nos mains fatiguées, froides et sèches
Նույն ձյունն անհամբույր դիզեցին վրան։
Nuyn dzyunn anhambuyr dizets’in vran.
Recouvrir au mieux son corps de cette lourde neige.
Եվ ճամփա ընկանք, որպես մեռելներ,
Yev champ’a ynkank’, vorpes merrelner,
Et nous partîmes comme des cadavres,
Թաղելով այնտեղ և մեր խիղճն ունայն։
T’aghelov ayntegh yev mer khighchn unayn.
En ayant enterré là-bas notre futile conscience.

*

Ու քայլում էինք, հոգնած ու մռայլ,
Vow k’aylum eink’, hognats u mrrayl,
Et nous marchâmes, fatigués et sombres,
Այդ ճամփաների հետքերով ավեր։
Ayd champ’aneri hetk’erov aver.
Sur les sentiers, sur ces pistes en ruine.
Եվ մեր թափորի ընթացքն համրաքայլ
Yev mer t’ap’vori ynt’ats’k’n hamrak’ayl
Comme notre marche était lourde
Չար, մահաշշուկ բարձրանում էր վեր։
Ch’ar, mahashshuk bardzranum er ver.
Du mal et de la mort qui régnaient.
Եվ մեր համր հոգին ծանր էր, որպես քար,
Yev mer hamr hogin tsanr er, vorpes k’ar,
Et notre âme muette était lourde comme une pierre,
Եվ չէինք կարող այլևս ցավել
Yev ch’eink’ karogh aylevs ts’avel.
Que nous ne pouvions plus la supporter.

*

Մենք չէինք կարող խղճալ ոչ ոքի.
Menk’ ch’eink’ karogh khghchal voch’ vok’i.
Nous ne pouvions plus avoir pitié de personne.
Սարսափն էր նստել մեր հոգիներում։
Sarsap’n er nstel mer hoginerum.
L’horreur avait totalement saisie nos âmes.
Զգում էինք, որ — մի մութ թշնամի
Zgum eink’, vor — mi mut’ t’shnami
Nous avons senti qu’un obscur ennemi
Նենգ, դարան մտած, պահվել է հեռուն։
Neng, daran mtats, pahvel e herrun.
Se cachait derrière nous, se tenant à l’écart.
Զգում էինք, որ —չար ոսո՛խ կա մի,
Zgum eink’, vor —ch’ar voso՛kh ka mi,
Nous sentions combien cet ennemi,
Որ վերք է տալիս ու մահ է բերում։
Vor verk’ e talis u mah e berum.
Cherchait à nous blesser et à apporter la mort.

*

Եվ սուրբ էր թվում ճամփան ահավոր,
Yev surb er t’vum champ’an ahavor,
Et cette route semblait pourtant appartenir au sacré ,
Այդ ճամփան խելառ, քմահաճ բախտի։
Ayd champ’an khelarr, k’mahach bakhti.
Cette dangereuse route terrible, sournoise et fantasque.
Եվ քայլում էինք մենք հանդիսավոր,
Yev k’aylum eink’ menk’ handisavor,
Et nous marchions ainsi solennellement,
Ինչպես մի վսեմ սրբազան ուխտի։
Inch’pes mi vsem srbazan ukhti.
Telle une procession lors d’un suprême pèlerinage.
Եվ վերջին անգամ երդվում էինք, որ
Yev verjin angam yerdvum eink’, vor
Et une dernière fois, nous jurâmes
Էլ ո՛չ ոք իր այս ուխտը չխախտի։
El vo՛ch’ vok’ ir ays ukhty ch’khakhti.
Que personne ne romprait cette alliance.

*

Եվ՝ ծանրաբեռնված քարավաններով՝
Yev՝ tsanraberrnvats k’aravannerov՝
Et, des caravanes surchargées,
Դառնում էր մեկը ճամփաներից ետ։
Darrnum er meky champ’anerits’ yet.
Nous croisâmes quelqu’un sur le retour.
Ի՛նչ էր հավաքել, ինչո՞ւ, ո՞ւմ գնով—
I՛nch’ er havak’el, inch’vo՞w, vo՞wm gnov—
Où allait-il, pourquoi, pour qui ?
Մութ էր մեզ համար, անմիտ, անհեթեթ։
Mut’ er mez hamar, anmit, anhet’et’.
Comme cela nous paraissait idiot, absurde.
Բարեկամ էր նա… բայց մե՛ր արյունով
Barekam er na… bayts’ me՛r aryunov
C’était un ami … avec notre sang
«Բարեկամ» դարձած մի գիշեր մեզ հետ…
«Barekam» dardzats mi gisher mez het…
Une nuit avec nous, il était devenu notre ami …

*

Եվ թշնամի էր մեզ ամեն մի քար.
Yev t’shnami er mez amen mi k’ar.
Mais chaque pierre devenait un ennemi.
Եվ ամեն մի իր լարում էր դավեր։
Yev amen mi ir larum er daver.
Et chacun lieu devenait dangereux :
Եվ անցնում էինք մենք հանդիսաքայլ
Yev ants’num eink’ menk’ handisak’ayl
Et nous traversions ainsi
Այն ճամփաների հետքերով ավեր,
Ayn champ’aneri hetk’erov aver,
Toutes ces pistes dévastées,
Ուր ո՛չ մի էակ այլևս չկար,
Ur vo՛ch’ mi eak aylevs ch’kar,
Là où ne vivait plus aucune créature,
Ուր չէ՛ր կարող մարդ խղճալ ու ցավել…
Ur ch’e՛r karogh mard khghchal u ts’avel…
Où personne ne pouvait même plus se désoler …

****

LA LEGENDE DANTESQUE III
YEGICHE TCHARENTS

******

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

TRADUCTION JACKY LAVAUZELLE

CULTURE ARMENIENNE : LITTERATURE – POESIE – ART – Հայկական մշակույթ

LA CULTURE ARMENIENNE
Հայկական մշակույթ

culture arménienne

Culture arménienne 

******

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

TRADUCTION JACKY LAVAUZELLE

**

CULTURE ARMENIENNE
Հայկական մշակույթ

 

____________________________________________________________








Traduction – Texte Bilingue


CULTURE ARMENIENNE
LITTERATURE ARMENIENNE

POESIE ARMENIENNE
Հայկական մշակույթ

*************************

Yéghiché Tcharents
Եղիշե Չարենց
13 մարտի, 1897 Կարս – 1937 թ. Նոյեմբերի 29 Երեւան
13 mars 1897 Kars – 29 novembre 1937  Erevan
LA LEGENDE DANTESQUE
ԴԱՆԹԵԱԿԱՆ ԱՌԱՍՊԵԼ

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS
Après le massacre, Ջարդից հետո,, Վարդգես Սուրենյանց, Vardges Surenyants

I

Մենք ճամփա ընկանք առավոտ ծեգին՝
Menk’ champ’a ynkank’ arravot tsegin՝
Nous partîmes de bon matin,

II

Եվ ուրախ էինք այսպես— երեք օր։
Yev urakh eink’ ayspes— yerek’ or.
Comme nous étions heureux  pendant ces trois jours.

III

Եվ նորից՝ կանուխ, առավոտ ծեգին,
Yev norits’՝ kanukh, arravot tsegin,
Et à nouveau, tôt le matin,

************

Հայոց Ցեղասպանություն
LE GENOCIDE AMENIEN
(1915-1916)
LE MEMORIAL DU GENOCIDE ARMENIEN
PAR TOROS R.
(Aix-en-Provence)Mémorial Génocide Arménien Aix en P Toros R (3)

Après le Déluge, la barque de Noé retrouve la terre ferme sur le Mont Ararat (Արարատ), symbole national arménien. Ararat se retrouve désormais dans le district turc de Daroynk (Դարոյնք). Mais d’autres déluges, naturels et humains, sont là qui attendent de balayer la nation Arménienne.

 

*************

Арменци
Peyo Yavorov
Пейо Яворов

Peyo Yavorov
Пейо Яворов
1878 – 1914

Peio_Yavorov

Arméniens
Poème Bulgare
(en Mémoire aux victimes du génocide arménien)

Изгнаници клети, отломка нищожна
Exilés misérables, fragments insignifiants
от винаги храбър народ мъченик,
ces martyrs toujours courageux

LES PLUS BELLES CHANSONS ARMENIENNES
Հայկական ամենագեղեցիկ երգերը

Culture arménienne Arménie Les Plus Belles Chansons The Best Songs Las Mejores Canciones

*********

LA CULTURE ARMENIENNE
Հայկական մշակույթ

culture arménienne

Culture arménienne 

******

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

LA LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS Եղիշե Չարենց – ԴԱՆԹԵԱԿԱՆ ԱՌԱՍՊԵԼ – II

LA LEGENDE DANTESQUE
YEGICHE TCHARENTS

******

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

TRADUCTION JACKY LAVAUZELLE

**

Yéghiché Tcharents
Եղիշե Չարենց
13 մարտի, 1897 Կարս – 1937 թ. Նոյեմբերի 29 Երեւան
13 mars 1897 Kars – 29 novembre 1937  Erevan

LA LEGENDE DANTESQUE
ԴԱՆԹԵԱԿԱՆ ԱՌԱՍՊԵԼ
II

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

____________________________________________________________








Traduction – Texte Bilingue


LITTERATURE ARMENIENNE
POESIE ARMENIENNE

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS
Après le massacre, Ջարդից հետո,, Վարդգես Սուրենյանց, Vardges Surenyants

II

Եվ ուրախ էինք այսպես— երեք օր։
Yev urakh eink’ ayspes— yerek’ or.
Comme nous étions heureux  pendant ces trois jours.
Բայց հետո հանկարծ բացվեց մեր առաջ
Bayts’ heto hankarts bats’vets’ mer arraj
Quand soudainement s’est ouvert face à nous
Մի ավեր ուղի, ուր անհուն ու խոր
Mi aver ughi, ur anhun u khor
Un chemin de souffrances profondes
Մի տառապանքի խորշակ կար վառած։
Mi tarrapank’i khorshak kar varrats.
Un chemin parsemé de tristes flambeaux.
Եվ կամաց-կամաց դարձավ վիրավոր
Yev kamats’-kamats’ dardzav viravor
Qui peu a peu brisa terriblement
Մեր հոգին ջահել ու բազմաերազ։
Mer hogin jahel u bazmayeraz.
Notre âme jeune et insouciante.

Երկինքն էլ կարծես փոխվել էր արդեն։
Yerkink’n el kartses p’vokhvel er arden.
Le ciel semblait avoir déjà changé.
Անձրևներ էին մեր գլխին տեղում։
Andzrevner ein mer glkhin teghum.
Les pluies avaient chassé l’ardent soleil.
Ավերված ուղին փռված էր մեր դեմ՝
Avervats ughin p’rrvats er mer dem՝
Un chemin dévasté s’étendait devant nous,
Իր ծայրը թաղած մեգ-մառախուղում։
Ir tsayry t’aghats meg-marrakhughum.
Où trônait à son extrémité une glaciale lune.
Եվ երկնքի պես մեր հոգին էլ թեն՝
Yev yerknk’i pes mer hogin el t’en՝
Et notre âme se mit à ressembler au ciel,
Անձրևների տակ մրսում էր, դողում։
Andzrevneri tak mrsum er, doghum.
Pleurante et tremblante.

Ճամփի մոտ ընկած տեսանք մի դիակ։
Champ’i mot ynkats tesank’ mi diak.
Sur le chemin nous vîmes un cadavre.
 Կանգնեցինք, մի պահ նայեցինք իրար։
Kangnets’ink’, mi pah nayets’ink’ irar.
Nous nous arrêtâmes et le regardâmes.
 Փտել էր արդեն անձրևների տակ.
P’tel er arden andzrevneri tak.
Il se décomposait déjà sous la pluie.
 Ի՞նչ ցեղից էր նա — այդ ո՞վ կիմանար։
I՞nch’ ts’eghits’ er na — ayd vo՞v kimanar.
A quelle tribu appartenait-il donc ?
Իր ապրած կյանքից ամեն հիշատակ
Ir aprats kyank’its’ amen hishatak
Sa vie, son quotidien, ses habitudes
Սրբել էր, տարել անձրևը վարար։
Srbel er, tarel andzrevy varar.
L’eau tiède de cette pluie les avait emportés.

Երկա՜ր կանգնեցինք։ Մի զինվոր— ընկեր
Yerka՜r kangnets’ink’. Mi zinvor— ynker
Nous tentâmes de nous lever par deux fois. Un soldat
Դիակն հրելով, խնդաց խելագար։
Diakn hrelov, khndats’ khelagar.
Traîna le cadavre tel un dément.
Բայց չէ՞ որ նա՛ էլ կրել է զենքեր,
Bayts’ ch’e՞ vor na՛ el krel e zenk’er,
Lui aussi avait porté des armes,
Եղել է մեզ պես կյանքի սիրահար։
Yeghel e mez pes kyank’i sirahar.
Amoureux de la vie, il avait été comme nous.
Ես մտածեցի՝ գնում ենք մենք էլ
Yes mtatsets’i՝ gnum yenk’ menk’ el
J’ai pensé alors que nous allions nous aussi
Այսպիսի դիակ դառնալու համար։
Ayspisi diak darrnalu hamar:
Ressembler à ce cadavre.

Եվ անցա առաջ։ Լեռներից անդին
Yev ants’a arraj. Lerrnerits’ andin
Et je suis parti de l’avant. Au loin, derrière les montagnes,
Երևաց հանկարծ արեգակը հուր։
Yerevats’ hankarts aregaky hur.
Soudain, le soleil brilla intensèment.
 Եվ ես մոռացա այն այլանդակ դին,
Yev yes morrats’a ayn aylandak din,
Et j’en oubliais ce corps corrompu,
Շնչեցի հողի թարմությունը խոր,
Shnch’ets’i hoghi t’armut’yuny khor,
Je respirais fort la fraîcheur profonde du sol,
Եվ նորի՜ց իմ բաց ու լցված սրտին
Yev nori՜ts’ im bats’ u lts’vats srtin
Et à nouveau, mon cœur s’ouvrit
 Աշխարհը թվաց այնքան թա՜րմ ու նո՜ր։
Ashkharhy t’vats’ aynk’an t’a՜rm u no՜r.
Et le monde semblait si bon, si noble.

Արևի ոսկի մատները իջան
Arevi voski matnery ijan
Les doigts d’or du soleil se couchèrent sur la terre
Ու գուրգուրեցին հեռուները թաց։
Vow gurgurets’in herrunery t’ats’.
Et avalèrent les traces humides de la pluie.
Հավիտյան վազող ու միշտ ժրաջան՝
Havityan vazogh u misht zhrajan՝
Toujours en marche sur sa route difficile,
Խոտերի միջից առվակը խնդաց։
Khoteri mijits’ arrvaky khndats’.
A travers les herbes, le guilleret ruisseau sautillait.
Եվ թեթև՜ նետած սլաքի նման
Yev t’et’ev՜ netats slak’i nman
Et comme une flèche tirée légèrement
Դեմից մի թռչուն անցավ սրընթաց։
Demits’ mi t’rrch’un ants’av srynt’ats’.
Un oiseau agile s’envola rapidement.

Ախ, այդ դաշտերի հեռո՜ւն ոսկեգույն,
Akh, ayd dashteri herro՜wn voskeguyn,
Ah, les couleurs dorées que renvoyaient ces champs,
Այդ երկինքների կապո՜ւյտը պայծառ…
Ayd yerkink’neri kapo՜wyty paytsarr…
Si intensément dans ce ciel lumineux !…
Ամեն ինչ կարծես ասում էր հոգուն,
Amen inch’ kartses asum er hogun,
Tout semblait dire secrètement à l’âme,
Որ այս աշխարհում քմահաճ ու չար՝
Vor ays ashkharhum k’mahach u ch’ar՝
Que dans ce monde si capricieux, si diabolique,
Չըպետք է, որ մարդն հեկեկա անքուն—
Ch’ypetk’ e, vor mardn hekeka ank’un—
L’homme ne devait pas se morfondre et se plaindre,
Աշխարհում մի օր ապրելու համար։
Ashkharhum mi or aprelu hamar.
Après avoir vécu un jour dans ce monde.

Եվ ես հարց տվի հանկարծ ինքս ինձ,
Yev yes harts’ tvi hankarts ink’s indz,
Et je me demandais soudainement,
Թե ո՞ւր ենք գնում այսպես եռանդով։
T’e vo՞wr yenk’ gnum ayspes yerrandov.
Où nous allions ainsi ?
 Չէ՞ որ աշխարհում կա խոր մի կսկիծ,
Ch’e՞ vor ashkharhum ka khor mi kskits,
Après tout, une profonde tristesse dans le monde existe,
 Ամենքի համար կա մի վիշտ անթով —
Amenk’i hamar ka mi visht ant’ov —
Pour tous, le chagrin est lourd à porter-
Էլ ի՞նչ ենք ուզում վերցնել կյանքից
El i՞nch’ yenk’ uzum verts’nel kyank’its’
Que voulons-nous prendre d’autre,
Ահաբեկիչի խելագար խանդով։
Ahabekich’i khelagar khandov.
Avec cette folle jalousie du terroriste ?

Ինչո՞ւ է երազն այս աշխարհավեր
Inch’vo՞w e yerazn ays ashkharhaver
Pourquoi ce rêve porteur de tant de peine ?
Կախվել մեր գլխին այսպես կուրորեն։
Kakhvel mer glkhin ayspes kuroren.
Ce rêve qui nous aveugle l’esprit !
Ինչո՞ւ են փռում այսքան ցավ, ավեր,
Inch’vo՞w yen p’rrum aysk’an ts’av, aver,
Pourquoi répandre tant de douleur, tant de destruction,
Հողմերը այս չար ե՞րբ պիտի լռեն։
Hoghmery ays ch’ar ye՞rb piti lrren.
Quand les vents se tairont-ils ?
Եվ ո՞վ է լարում այսպիսի դավեր —
Yev vo՞v e larum ayspisi daver —
Et qui suscite de telles actions-
Կյանքը դարձնում նզովյա՛լ գեհեն։
Kyank’y dardznum nzovya՛l gehen.
Et nous fait vivre la maudite Géhenne.

Եվ մի՞թե մարդիկ այստեղ չե՞ն նայել
Yev mi՞t’e mardik aystegh ch’e՞n nayel
Et pourquoi les gens ne regardent-ils pas la beauté d’ici ?
Երբեք հեռուներն այս լա՜վ աշխարհի,
Yerbek’ herrunern ays la՜v ashkharhi,
Jamais loin de ce grand monde,
Ուր արևը բյո՜ւր հրաշք է վառել,
Ur arevy byo՜wr hrashk’ e varrel,
Où le soleil a brillé, un miracle apparaît,
Որ մարդու հոգին խանդավառ, բարի՝
Vor mardu hogin khandavarr, bari՝
Que l’âme humaine s’enthousiasme,
Գգվի հիացքով երջանկավայել —
Ggvi hiats’k’ov yerjankavayel —
Joyeuse et sereine –
Ամե՛ն մի խոտի, ամե՛ն մի քարի։
Ame՛n mi khoti, ame՛n mi k’ari.
Devant chaque herbe, devant chaque pierre.

Ախ, ո՜չ… Սատանա՛ն քրքջացել է այս
Akh, vo՜ch’… Satana՛n k’rk’jats’el e ays
Ah, non, non … Satan sourit.
Ոսկի դաշտերի քնքշությանը խոր,
Voski dashteri k’nk’shut’yany khor,
Des douces profondeurs du champ doré,
Փռել է կարմիր խորշակ ու երաշտ,
P’rrel e karmir khorshak u yerasht,
Une forte sécheresse attisée par un vent insensé,
Վառել է ոսկի հասկերը բոլոր։—
Varrel e voski haskery bolor.—
Les doigts d’or brûlèrent tout autour de moi.
Սրտի կսկիծով ես անցա առաջ
Srti kskitsov yes ants’a arraj
Je me mis à marcher avec un chagrin si lourd
Ու շուրջս նորից նայեցի մոլոր։—
Vow shurjs norits’ nayets’i molor.—
Regardant autour de moi encore et encore.

Եվ ահա — կրկին մի քանի դիակ։
Yev aha — krkin mi k’ani diak.
Et voici encore quelques cadavres !
Եվ այստեղ ահա — վարսեր կանացի։
Yev aystegh aha — varser kanats’i.
Et voici la coiffure d’une femme !
Իսկ այստեղ, արնոտ վերմակների տակ—
Isk aystegh, arnot vermakneri tak—
Et ici, sous les couvertures,
Փտած փշրանքներ արնաներկ հացի։
P’tats p’shrank’ner arnanerk hats’i.
Les miettes de pain ensanglantées.
Ո՞վ է հեռացել այստեղից — մենակ,
VO՞v e herrats’el aysteghits’ — menak,
Qui est parti d’ici – seul
Քարացա՜ծ սրտով, լուռ, առա՛նց լացի…
K’arats’a՜ts srtov, lurr, arra՛nts’ lats’i…
Cœur sincère, silencieux, sans pleurer ? …

Իսկ այստեղ ահա — մի ոսկրացած ձեռք։
Isk aystegh aha — mi voskrats’ats dzerrk’.
Et voici les ossements d’une main !
Մարմինը չկա։ Ընկած է անձայն։
Marminy ch’ka. Ynkats e andzayn.
Il n’y a plus de corps. Tombé en silence.
Քիչ հեռուն գտանք սրունքները մերկ,
K’ich’ herrun gtank’ srunk’nery merk,
A côté, non loin, des jambes nues,
Իսկ քիչ է՛լ այն կողմ — ատամներ ցիրցան։
Isk k’ich’ e՛l ayn koghm — atamner ts’irts’an.
Là-bas, les dents brisées.
Իսկ այնտեղ, ժայռի կատարին այն լերկ,
Isk ayntegh, zhayrri katarin ayn lerk,
Et là, au sommet de la falaise,
Մոռացել էին մի հին հրացան։
Morrats’el ein mi hin hrats’an.
Un vieux fusil oublié.

Սարսափած սրտով մենք անցանք առաջ,
Sarsap’ats srtov menk’ ants’ank’ arraj,
Avec un coeur horrifié, nous continuâmes de l’avant,
Եվ մեր հայացքից արյուն էր կաթում։
Yev mer hayats’k’its’ aryun er kat’um.
Et nos yeux ruisselaient de sang.
Լուսնոտի նման բութ ու շվարած՝
Lusnoti nman but’ u shvarats՝
Comme un fou, hagard et brisé,
Այլևս ոչինչ չէինք նկատում։
Aylevs voch’inch’ ch’eink’ nkatum.
Nous n’avons plus rien vu.
Մի ծանըր կսկիծ ուսերիս առած՝
Mi tsanyr kskits useris arrats՝
Une si lourde peine plombait nos épaules,
Լուռ քայլում էինք արնաբույր տոթում։
Lurr k’aylum eink’ arnabuyr tot’um.
Nous marchions silencieux.

Իրիկնամուտին մենք մի գյուղ մտանք։
Iriknamutin menk’ mi gyugh mtank’.
Dans la soirée, nous pénétrèrent dans un village.
Անունն էր միայն, իսկ ինքը չկար։
Anunn er miayn, isk ink’y ch’kar.
Seul le nom existait encore.
Այլանդակ գուղձեր, դևի ապարանք։
Aylandak gughdzer, devi aparank’.
Monticules effrayants, palais du diable.
Մնացինք՝ հանգիստ առնելու համար։
Mnats’ink’՝ hangist arrnelu hamar.
Nous y sommes restés un moment.
Եվ գիշերն ամբողջ պատմեցին նրանք
Yev gishern amboghj patmets’in nrank’
Et nous parlâmes toute la nuit durant
  Զրույցներ զազիր ու խայտանկար…
Zruyts’ner zazir u khaytankar…
Avec des mots ensanglantés …

**************************

LA LEGENDE DANTESQUE
YEGICHE TCHARENTS

******

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

LA LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS Եղիշե Չարենց – ԴԱՆԹԵԱԿԱՆ ԱՌԱՍՊԵԼ – I

LA LEGENDE DANTESQUE
YEGICHE TCHARENTS

******








A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

TRADUCTION JACKY LAVAUZELLE

 

**

Yéghiché Tcharents
Եղիշե Չարենց
13 մարտի, 1897 Կարս – 1937 թ. Նոյեմբերի 29 Երեւան
13 mars 1897 Kars – 29 novembre 1937  Erevan

LA LEGENDE DANTESQUE
ԴԱՆԹԵԱԿԱՆ ԱՌԱՍՊԵԼ
I

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

____________________________________________________________

Traduction – Texte Bilingue


LITTERATURE ARMENIENNE
POESIE ARMENIENNE








A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS
Après le massacre, Ջարդից հետո,, Վարդգես Սուրենյանց, Vardges Surenyants

I

Մենք ճամփա ընկանք առավոտ ծեգին՝
Menk’ champ’a ynkank’ arravot tsegin՝
Nous partîmes de bon matin,
Կապույտ երկնքի խորությամբ արբած։
Kapuyt yerknk’i khorut’yamb arbats.
Dans un clair ciel lumineux.
Թարմ, թեթև էր մեր ճամփորդի հոգին՝
T’arm, t’et’ev er mer champ’vordi hogin՝
Notre âme de voyageur était revigoré
Ուրախ էինք մենք և մեր սիրտը— բաց։
Urakh eink’ menk’ yev mer sirty— bats’.
Nous étions heureux et notre coeur grand ouvert :
Կանչում էր, կանչում ճամփան անմեկին
Կանչում էր, կանչում ճամփան անմեկին
Notre cœur bondissait sur ce chemin
Ոլորապտույտ մեր առաջ փռված։
Voloraptuyt mer arraj p’rrvats.
Qui serpentait devant nous.

Եվ վերջին անգամ նայեցինք մենք ետ,
Yev verjin angam nayets’ink’ menk’ yet,
Une dernière fois, nous regardâmes derrière nous,
Ուր ոչինչ չկար մեզ համար դյութիչ.
Ur voch’inch’ ch’kar mez hamar dyut’ich’.
Là où nous n’avions plus rien à regarder.
Անցյալը կորել, ցնդել էր անհետ,
Ants’yaly korel, ts’ndel er anhet,
Le passé avait disparu, le passé n’était plus,
Որպես երազում արձակած մի ճիչ։
Vorpes yerazum ardzakats mi chich’
Comme un cri étouffé dans un rêve.
Ո՛չ մի տխրություն չէր ճախրում մեզ հետ՝
VO՛ch’ mi tkhrut’yun ch’er chakhrum mez het՝
Il n’y avait point de tristesse en nous,
Կախարդել էր մեզ առավոտը ջինջ։
Kakhardel er mez arravoty jinj.
En ce matin si lumineux.

Պար էինք խաղում ու երգեր ասում,
Պար էինք խաղում ու երգեր ասում,
Nous avons dansé et chanté des chansons,
Զենքերի փայլով հրճվում էինք մենք։
Zenk’eri p’aylov hrchvum eink’ menk’.
Envoûtés par l’éclat des armes.
Կարծես մանկական կապույտ երազում՝
Kartses mankakan kapuyt yerazum՝
Tel un rêve bleu enfantin,
Ամեն ինչ այնպես ժպտում էր աննենգ։
Amen inch’ aynpes zhptum er anneng.
Tout souriait de façon inattendue.
Ո՛չ հրաժեշտի անորոշ հուզում,
VO՛ch’ hrazheshti anorosh huzum,
Sans penser aux adieux,
IlՈ՛չ էլ մեռնելու կասկածանք կար նենգ։
IlO՛ch’ el merrnelu kaskatsank’ kar neng.
Sans penser à la mort.

Անսահման դաշտն էր փռված մեր առաջ։
Ansahman dashtn er p’rrvats mer arraj.
Un champ infini s’étendait devant nous.
Ոսկի հասկերով ողջունում էր մեզ
Voski haskerov voghjunum er mez
Il nous accueillait avec ses épis d’or
Աշխարհի հեռուն՝ բա՜ց, լայնատարա՜ծ,
Ashkharhi herrun՝ ba՜ts’, laynatara՜ts,
Ce monde au-delà s’étendait, grand et spacieux,
Արևի շնչով լվացված կարծես։
Arevi shnch’ov lvats’vats kartses.
Que la brise du soleil soulevait.
Իսկ ճամփան, անծայր իրանը փռած,
Isk champ’an, antsayr irany p’rrats,
Et sur le chemin, un lacet ininterrompu,
Թավալվում էր մի հսկա օձի պես։
T’avalvum er mi hska odzi pes.
Traçait tel un énorme serpent.

Թեթև քայլերով ու սրտով թեթև
T’et’ev k’aylerov u srtov t’et’ev
Le pas léger et le cœur alerte
Քայլում էինք մենք կայտառ ու ջահել։
K’aylum eink’ menk’ kaytarr u jahel.
Nous marchions et nous nous réjouissions.
Մեր հոգին ուներ թռիչքներ ու թև՝
Mer hogin uner t’rrich’k’ner u t’ev՝
Notre âme bondissait et s’envolait,
Ո՞վ էր մեզ արդյոք այդպես հմայել…
VO՞v er mez ardyok’ aydpes hmayel…
Qui pouvez nous avoir embelli de la sorte …
Նայում էին մեզ լեռները պարթև՝
Nayum ein mez lerrnery part’ev՝
Elles nous regardaient, les montagnes,
Կոչո՛ւմն է նրանց— հավիտյա՛ն նայել։
Koch’vo՛wmn e nrants’— havitya՛n nayel.
Nous sommant de les regarder pour toujours.

Ուշ իրիկուն էր, երբ մի գյուղ մտանք։
Ush irikun er, yerb mi gyugh mtank’.
Il était tard quand nous entrâmes dans un village.
Վրաններն արդեն զարկըված էին,
Vrannern arden zarkyvats ein,
Les tentes étaient déjà dressées,
Երբ նույնպես ուրախ, անհոգ, անվտանգ
Yerb nuynpes urakh, anhog, anvtang
Quand, toujours heureuse, insouciante, et puissante
Բոլորեց իսկույն մեր շուրջպարը հին.
Bolorets’ iskuyn mer shurjpary hin.
Une fois encore notre danse s’emballa.
Զնգացին նորից հազար երգ ու վանկ
Zngats’in norits’ hazar yerg u vank
Elles s’emmêlèrent encore les mille chansons et les mille syllabes
Եվ վերջին անգամ պղպջաց գինին։
Yev verjin angam pghpjats’ ginin.
Et une dernière fois, les bulles dans le verre résonnèrent.

Լուսնյակը արդեն բարձրացել էր վեր
Lusnyaky arden bardzrats’el er ver
La Lune était déjà là
Եվ շուրջը փռել արծաթե մշուշ,
Yev shurjy p’rrel artsat’e mshush,
Tout autour un brouillard argenté,
Երբ հոգնած մտանք վրանները մեր,
Yerb hognats mtank’ vrannery mer,
Quand fatigués nous entrâmes dans nos tentes,
Խոտերի վրա պառկեցինք անուժ.
Khoteri vra parrkets’ink’ anuzh.
Nous nous allongeâmes sur l’herbe épuisés.
— Է՜, բարի գիշեր, անգի՛ն ընկերներ,—
— E՜, bari gisher, angi՛n ynkerner,—
« Bonne nuit, mes bons amis ! »
Ու խոր քուն մտանք, քնեցինք անուշ։
Vow khor k’un mtank’, k’nets’ink’ anush
Nous avons dormi dans un profond sommeil et nous avons bien dormi.

******

A LEGENDE DANTESQUE de YEGHICHE TCHARENTS

TRADUCTION JACKY LAVAUZELLE

**

Yéghiché Tcharents
Եղիշե Չարենց